Är det en slump att 70 procent av alla kvinnliga chefer i Sverige har vuxit upp som hästtjejer?

Många experter bl.a. doktorer i etik ser stallet som en fostrande miljö som rymmer både skitigt arbete och självständighet.

Att få vara stark och självständig och hitta kreativa lösningar på diverse problem som kan dyka upp med allt från rör som springer läck till hästar på rymmen är också lärorikt. Det faktum att stallet är enkönat, en kvinnoseparatistisk miljö, tror man är nyckeln till att hästtjejerna växer upp till självständiga kvinnor med ett osedvanligt stort självförtroende."

Ett kollektivstall är som ett samhälle i miniatyr. Ett välordnat samhälle, där alla sköter sin uppgift och allt fungerar. Ett idealsamhälle där varje individ har sin uppgift och sköter den till punkt och pricka till det allmännas bästa, precis som i Platons Staten. Man sköter den uppgift man har åtagit sig, ser till att hästar tas ut och in, har tillgång till vatten, hö och får kraftfoder. Man tar inte bara hand om sin egen häst, utan också om de andras - för imorgon måste man lita på att någon annan tar hand om min häst, och om jag missköter min uppgift idag kanske någon annan missköter sin uppgift imorgon. Stallet är en fostrande miljö. Det är hårt arbete att ta hand om en ponny. Det kräver sin flicka eller pojke.

Ridsport är en av få idrotter där pojkar och flickor tränar och tävlar på lika villkor. Ur den aspekten är ridsport en jämlik sport. Ur en ekonomisk aspekt är det naturligtvis inte så. Det är dyrt att rida, dyrt att ha häst, dyrt med ridstövlar, hjälm och säkerhetsväst. Ändå får den som sysslar med ridsport en tredjedel mindre statliga bidragspengar per år jämfört med den som spelar hockey - trots att ridsport är Sveriges näst största ungdomsidrott. Bara fotboll är större. Kan det ha något med det faktum att göra att 85 % av utövarna är tjejer (på amatörnivå, vill säga)?

Hästtjejerna som tar sig till toppen, som lyckas, som blir framgångsrika tävlingsryttare, betraktas enligt Adelman och Knijnik som "en av grabbarna", som tuffa, som okvinnliga. Priset de får betala är högt. Medan manliga tävlingsryttare berättar om hur de mobbades som barn för att de red - det är ju sånt tjejer gör - betraktas alltså kvinnor som sysslar med ridsport på en högre nivå som okvinnliga. Framgång är manligt, är slutsatsen man kan dra. Eller bara att förvirring råder, och att hästar och ridning utmanar föreställningar om pojkar och flickor, män och kvinnor.

För samtidigt kvarstår ju det där intressanta, att så många hästtjejer tar sig till toppositioner utanför stallet. De blir vdar, chefer och styrelseproffs. Jag tror att det finns flera förklaringar till detta. Att lära sig att samarbeta och delegera, som man gör i ett stall och i Platons idealiska samhälle är en förklaring. Att få vara stark och självständig och hitta kreativa lösningar på diverse problem som kan dyka upp med allt från rör som springer läck till hästar på rymmen är också lärorikt. Vad tror ni är nyckeln till att hästtjejerna växer upp till självständiga kvinnor med ett osedvanligt stort självförtroende?

Comment