635979103845411520-269640143_iStock_000057454036Large (1).jpg

Vilka är de egentligen, dagens unga och unga vuxna? Och vad kommer de göra när de tar över? Det är frågan!

Lata narcissister eller framtidens samhällsbyggare?
För att förstå en generation måste man förstå den tid som format den, brukar värderingsforskarna säga. Och den ”tid” de då talar om är de formativa åren, i huvudsak de mellan 15 och 20. För Rekordgenerationen (födda runt 1950) var dessa rekordåren under 60-talet, för Generation Jones (födda runt 1960) talar vi miljökrisens och stagflationsårens sena 70-tal, för Generation X marknadshysterins sena 80-tal, och för Generation Y (födda 1975-84) postmodernismens och IT-yrans sena 90-tal. För dagens unga vuxna födda runt 1990 har det sena 00-talet haft störst inflytande, en tid som till sin karaktär skiljer sig väsentligt från t ex det sena 90-talet, och än mer från 60-, 70- och 80-talen.

Generation Ordnings kris och ordning
Om Rekordgenerationen formades av det 60-talets sociala och globala uppvaknande och Generation X av 80- och 90-talens normupplösning, så har Generation Ordnings ungdomstid präglats av Krisen. Redan de första årskullarna, födda strax efter 1980-talets mitt upplevde 9/11 när de skulle börja gymnasiet. Sedan följde några lugnare år innan finanskrisen slog till 2007-08 och ”det nya 30-talet” med kris, populism och politisk polarisering utropades något år senare, lagom till de första 90-talisternas gymnasietid.

Söker allt som är äkta, har svårt för ironi och föraktar falskhet, vilket t ex avspeglades i den amerikanska presidentvalskampanjen där de unga hyllar Bernie och avskyr Hillary. De som bara lyssnade på svenska medier fattade ingenting när sedan Donald Trump sedan vann det amerikanska presidentvalet. 

Jag tror att många har upplevt osäkerhet på snart sagt alla plan, vilket gör att de söker kontroll inom de områden de kan kontrollera, vilket bland annat leder till ett värderingsskifte i synen på arbetsliv, där kontroll, ”avgränsning” och instrumentella värden som anställningstrygghet och avgränsningsbarhet värderas långt högre än bland tidigare generationer när de var i samma ålder
Har vuxit upp i en ungdomsfixerad tid och har själva som mål att bli vuxna så snabbt de kan
Har föräldrar som sina förebilder i livet, och ofta som sina bästa vänner, trots ironin, och ser som största lycka att fika med morföräldrarna
Haft alla möjligheter men därmed också ansvaret att lyckas, vilket skapar inre press och en önskan att på livets alla områden reducera stress och press. Kanske därför som de gjort ”softa” till det nya svarta.
Uppvärderar ”riktiga” yrken som civilingenjör och rent av lärare och skapar ökat söktryck på utbildningsprogrammen
Drack och drogade långt mindre än sina äldre kusiner som tonåringar och fortsätter att göra det i tjugoåren
Drömmer om det lilla livet med bra boende, bra jobb, fast relation och barn, medan det stora äventyret ligger långt ned i prioriteringslistan
Anser också att egenskaper som att vara en ”god förälder” och ”hålla ihop en relation i många år” är värda verklig respekt, medan ”vuxenvärlden” inte fattat någonting.
Är uppvuxna i ett multietniskt samhälle och har en långt mer positiv inställning till invandring och multikulturalism än äldre. Att t ex ”hälsa i hand” är inte samma självklarhet för dem. Men samtidigt är de mer känsliga för kränkningar mot minoriteter.

Comment