Stamtänkande har förekommit i alla tider och på alla platser. I västvärlden börjar det vanligtvist med osynliga linjer, lands, landskaps och stadsgränser. De blåögda, de skelögda, de med blont hår, de med krulligt hår osv. De som är kortväxta, rörelshindrade. Eller de som är protestanter, katoliker, ateister eller monarkister.

Först så gillar jag inte ordet invandrare, de har liksom en negativ klang. Egentligen är det ju bara en person som har valt att bosätta sig i ett annat land av en mängd olika anledningar.

I Sverige talar vi om ”svenskar” och ”invandrare”. Det är långt ifrån så enkelt som dess bokstavliga betydelser. De människor som i vardagsspråket kan kallas invandrare kan paradoxalt nog vara födda i Sverige med ett svenskklingande efternamn.

Eller när det talas om ”andra generationens invandrare”. Den distinktionen och vad det begreppet talar om för oss att de är svenskamedborgare och födda här, men de är inga ”riktiga svenskar”. Ni vet som Zlatan.

Om personen inte kan vara ”riktig svensk” och inte heller kommer någon annanstans ifrån. Är den personen inte ”riktig” då?

Sverige är ett land där ”vi” och ”dom” är vardag för många. Det märks i vårt språk, i vårt agerande mot varandra, i vårt sätt att diskutera, i vårt sätt att distansera oss. Vi är alla människor och ingen människa är stöpt i en form. Vi är alla ett enda lag. Vi är människor som har behov och förutsättningar. Vi behöver inte dela in oss i A och B. Vi är Sverige!

Att bli kallad rasist är bland de värsta du kan bli kallad i Sverige och därför avänds det ordet lite väl flitigt ibland. Men frågan kvarstår, om ingen kallar sig själv rasist vem är då rasist? Eller existerar de bara rasism i svenska filmer och böcker?

Eller lyssna direkt i Podcaster appen - Klicka på bilden eller klicka här!

Eller lyssna direkt i Podcaster appen - Klicka på bilden eller klicka här!

"Jag har fått känna på hur djupt rotad afrofobin och den strukturella rasismen är på den svenska arbetsmarknaden. Nu vill jag i ren protest säga upp mitt svenska medborgarskap" - Det skrev Kevin Pedral i en debattartikel som bla publicerades i Expressen. Workpodden träffade Kevin på ett café i centrala Stockholm där han utvecklar sina tankar och idéer. 55 min och 37 sek in i podden ställer även Kevin oss i Workpodden emot väggen, frågar om vi har upplevt rasism privat och på arbetsplatsen.

Rasismen i Sverige beskrivs ofta som strukturell. Men exakt vad är strukturell rasism?

Vad menas med att rasismen är ”strukturell”? Vi kan förstå det som analogt med uppkomsten av bilköer. Ingen förnekar att bilköer uppstår. Ingen anser heller att det faktum att bilköer finns gör det omöjligt att ta sig fram i trafiken. Ytterst få människor ger sig ut i trafiken med avsikten att skapa bilköer. Ändå skapas bilköer till stor del av beslut, eller en mängd av beslut – beslut att ta bilen till och från jobbet. Problemet uppstår alltså som ett resultat av beslut som inte handlar om att frambringa detta negativa resultat. Förklaringen till att bilköer uppstår innehåller få ondskefulla intentioner, således. Bilköer skapas också av infrastrukturen.

Att erkänna att bilköer är ett strukturellt problem är inte att säga att Sverige är ett särskilt ”bilköistiskt” land. Vi har i själva verket rätt god infrastruktur och relativt utvecklad kollektivtrafik. Vi vidtar åtgärder för att minska risken för bilköer. Ändå uppstår de, och vi skulle kunna göra mycket mer – både på individ- och samhällsnivå. Det är allas fel och det är ingens fel. Det är vårt ansvar och det är myndigheternas ansvar – men det är en helt annan slags ansvar än det vi tillskriver de som handlar med ont uppsåt. Det är annan typ av ansvar än det vi tillskriver en uttalad rasist som begår ett rasistiskt motiverat våldsdåd. Strukturell rasism förutsätter inte att de människor som bidrar till den är rasister i någon starkare mening.

"Rasism definieras i allmänhet som system av föreställningar, tro och förfaranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan anses kunna delas upp i raser."

Comment