"Finns det inte viktigare saker att ta upp"

                                                        "Har vi inte det ganska bra ändå, jämfört med andra länder"

"Jag har vänner som är gay och inte alls känner sig diskriminerade"

                                       "Jag tycker det är okej, men måste det vara en sådan där Pride?"

               "Det är lugnt, så länge de inte håller på och äcklar sig"

Det räcker med att slå på TV´n så får du ovanstående kommentarer ifrån en mängd framstående journalister. En tv-profil kläckte bland annat ur sig i sin TV-soffa"Ändå är min bild, i min värld, så tänker jag att om man bor i Stockholm, i alla fall så är det så accepterat" och efter att en HBTQ-person förklarat om kräkningar hen upplevde dagligen så svarar tv-profilen - "Ah olika åsikter, så är vi människor, vi är olika känsliga för olika saker".

HBTQ-personer utsätts för mer hot om våld, mer våld och mer kränkande behandling än heterosexuella. Ta bara en snabbtitt i kommentatorsfälten på diverse hemsidor så ser du vad folk tycker i Sverige år 2016. Eller varför inte läsa lite av SD's jämnställdhetspolitik- "Vi värnar om familjen, på riktigt", "Vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper". Klicka här om du vill läsa mer om det.

Vi människor är väldigt bra på att imitera vår omgivning medvetet och omedvetet, det är därför vi t.ex. har olika dialekter. Ända ifrån att du föds så stöps du i en heterosexuell värld, där flickor ska gilla rosa och pojkar blått Vad händer när du märker att du är "annorlunda", att du kanske gillar någon av samma kön eller är en bisexuell, trans eller queer, vad gör du då? Du är ju redan på heterotåget, ska du våga dra i nödbromsen och säga - ursäkta jag måste av här! Vad händer nu? Ja, det är en bra fråga men förmodligen kommer du att lära dig att passa in och inte sticka ut för mycket. Du kommer säkert även tycka att det är ett helt okej liv. Men ska det vara så?

Nu under Pride festivalen har du troligen sett många HBTQ-personer öppet visa känslor och sin sexualitet. Sedan när den är över kryper alla tillbaka in i sina svensson-liv för att fortsätta "passa in". Det är liksom som någon slags assimilation. Tänk på hur sällan du ser någon HBTQ-person hålla varandra i handen eller kyssas under resterande veckor under året? Hur skulle du reagera eller känna om du såg det?

Heterosexualitet tas bara för givet och vi lever i ett så kallat "heterosexistiskt" samhälle. De flesta av oss tänker inte på det för att vi lever i en sådan enorm majoritet. Det pratas mycket om att man ska se människor som individer. Problemet är att människor hänger upp sig på massa andra saker så som sexuell läggning, etnicitet, trosuppfattning och då blir det praktiskt taget omöjligt. Folk går igång hårt på olikheter och verkligen hatar andra människor för att de inte är som dem. Hat är ingen mänsklig rättighet som du bara kan vräka ur dig. Tänk till!

När icke-heterosexuella svenskar inte behöver tänka på vart och när de kan visa sina känslor, då behövs inte Pride längre!

Comment