I detta avsnitt presenterar vi en tjej med många strängar på sin lyra. Elina tröttnade på sitt jobb som förskolelärare där hon mötte många bittra och negativa kollegor som inte hade lågan brinnande. Hon valde att omskola sig och pluggar nu på Hudvårdshögskolan samt frilansar som massör. I detta avsnitt dryftar hon allt detta om detta och om mycket mer. Ruffie med Musse Hassevall i täten, fördomar, familjen och hennes rebelliska ungdomsår, tidigare utbildning som inte gav ett skvatt, psuedotvillingar och livet som baptist.

Eller lyssna direkt i Podcaster appen - Klicka på bilden eller klicka här!

Eller lyssna direkt i Podcaster appen - Klicka på bilden eller klicka här!

Apropå förskolor

Jag går förbi en förskola en morgon och ser en mamma som försöker lämna av sin son. Mamman har ett litet barn i famnen, och storebror, som ska lämnas, ser ut att vara 2-3 år.

Vad jag förstår har mamman redan sagt Hej då och kramat och pussat och hela fadderullan, så hon börjar gå. Pojken gråter och skriker hejdlöst. Bredvid honom står en förskolepedagog och finns där som stöd. Mamman går tvekande iväg. Jag ser att hon mår dåligt och inte riktigt vet hur hon ska hantera situationen.

Jag tänker ”Vänd inte om! Gå inte tillbaka! Gå inte tillbaka!”, men det är precis vad hon gör. Hon vänder om och går tillbaka, kramar om sin son igen och jag ser hur en diskussion startas. Jag tänker nu att förskolepedagogen i sin tur tänker: ”Gååå nuuuu dååååå, gå bara!”, för så har jag uppfattat att förskolepersonalen ofta känner. De vet att barnet kommer att lugna ner sig så fort mamman har gått.

Så nu tänkte jag dela med mig av, till alla er föräldrar, hur en BRA lämning kan gå till (baserat på ett samtal med en barnpsykolog):

1. Det viktiga är att du, som förälder, är positiv och tydlig. Att du inte bekymrar dig så att ditt barn ser det, utan att din inställning är att ”det här går bra och mitt barn kommer att ha en bra dag här”. Givetvis förutsatt att du hört från personalen att ditt barn har det bra på dagiset/fritids/i skolan. Om ditt barn känner sig utanför eller blir mobbad så behöver ju ni vuxna självklart ta tag i det först, förstås, samt lösa den olyckliga situationen. Men om personalen berättat att ditt barn är glad och nöjd i verksamheten, så är det den inställningen du ska ha: ”Det här blir bra!”

Din inställning spelar nämligen jättestor roll. Ditt/dina barn tolkar och lyssnar ständigt av dig och den sinnestämning du befinner dig i.

2. Lova inte en massa saker, som: ”Jag kommer att hämta dig jättetidigt!” eller ”Du ska bara vara på dagis/fritids/skolan i några timmar och sedan får du gå hem!”. I dessa meningar rymmer det nämligen: ”Dagis/fritids/skola är farligt/hemskt/något-man-måste-göra och hemma är BÄST”.

3. Prata positivt om dagis/fritids/skolan vid andra tillfällen. På vägen till dagis/fritids/skolan får ni dock gärna prata om annat. Om roliga saker- om vad som helst egentligen.

4. Lämningar bör vara korta och se till att i alla fall en från personalen vet att du går. Om lämningarna tidigare varit problematiska ska en personal vara närvarande när du går, så att barnet lämnas från föräldern till den personen. Kom överens med personalen om att när du går ska personalen hjälpa till, kanske hålla i eller avleda (”Kom så går vi och läser en bok!” eller ”Kom så ska vi ska vi se vad Pelle gör!”). Prata gärna med personalen innan så att ni är överens om hur ni ska samarbeta kring lämnandet.

5. När du GLATT har pussat/kramat och sagt "Hej då” så SKA du gå. Oavsett hur ditt barn reagerar så SKA du gå. Hur ont det än gör i ditt hjärta, så SKA du gå - bestämt och glatt. OM du vänder dig om, ska du vinka och se glad ut. Se till att förmedla, genom dina blickar, att allt är bra och att du litar på personalen och att ditt barn har det bra där.

6. Vänd inte om och gå tillbaka, det är bara att dra ut på ”eländet”. Dessutom förmedlar du att du varken litar på personalen, verksamheten eller ditt barn.

7. Ditt barn KAN hantera sin sorg och ilska. Lita på det! Att ha svårt för separationer är inte farligt. Tänk på att ditt barn om 10 minuter leker som vanligt (du kan ju ringa och fråga när du kommer hem/till jobbet, men be inte att få prata med ditt barn för då förmedlar du bara din osäkerhet).

8. Många vill vinka i fönstret. Gör det om du vill, men gör det kort, och oavsett om ditt barn gråter och ser väldigt olycklig ut, ska du vinka glatt och en kort stund och sedan gå.

Jag vet föräldrar som börjat med rutinen att göra grimaser och en massa olika ”roliga” saker framför fönstret. Detta blir tyvärr alltsom oftast sedan ett krav ifrån barnet, så att föräldern tillslut måste hålla en hel föreställning där framför fönstret (ja, för annars gråter ju barnet när föräldern ska gå). Skippa det!

Det är inte farligt för barn att sakna, längta och vara ledsna när mamma/pappa går. Det är helt naturligt och skadar ingen.

PS. TILLÄGG:

9. Jag menar alltså att från och med att du bestämt dig för att gå, så behöver det vara ett kort och tydligt avsked. Inga utdragna ”springa-tillbaka-scener” där smärtan i både barnet och den vuxne bara blir ännu större. Men OM du vill sitta med ditt barn och läsa en bok först, sitta och prata en stund på golvet eller leka lite, så gör det!

Lycka till =)

Comment