Studenten är ofta förknippad med lycka, lättnad, frihet och att äntligen få ett nytt liv genom att flytta hemifrån, börja jobba, hinna umgås med vänner. Äntligen får man lämna den där "förbannade skolan" som har varit så tråkig, tvungen och jobbig! Nu kan man göra allt det där man velat göra men inte fått, hunnit, kunnat. Vi skålar glatt och studentrusigt i champagne på examensdagen och skriver i varandras mössor – i vissa med vetskapen om att aldrig behöva tilltala möss-ägaren mer. 

Om du nu; 5, 10, 20 eller 40 år efter din student skulle prata med någon ifrån din gymnasietid, hur tror du att de skulle beskriva dig? Inte någon av dina bästa vänner utan någon i din omgivning. Skulle du vilja veta och skulle du bry dig? Just det fick jag reda på i veckans avsnitt av Workpodden. Jag träffade Viveca Viso, en gammal skolkamrat som jag inte har sett på 16 år. Viveca Viso är idag Operativ Sverigechef för ett bolag som hjälper företag att hitta boendelösningar åt sina anställda. 

Det finns massa ordspråk om att inte låta det förgångna definera dig, men det är ju precis just det som det förgångna gör. Jag tycker att man ska våga tänka tillbaka, att orka fundera och reflektera en stund över vem man var och hur man agerade. Finns många som vantrivdes i skolan och många som anser att det var deras peak i livet. Oavsett är vi är alla mer eller mindre en produkt av vårt förflutna och vår ungdom Har påverkat oss, vare sig vi vill det eller inte. Sedan ska man inte glömma bort: att livet kan bara förstås baklänges, men måste levas framlänges.

Reflektera bakåt men blicka framåt vänner!

Comment